Nu känns det i ben och ländrygg som jag gjort ett gympass. Jag skriver det inte som en klagan utan en skön känsla av att jag verkligen har gjort något vettigt med kroppen.
Vädret var disigt när vi begav oss ut vid halv 10 tiden på morgonen. Men det fanns en vårvärme som kändes energigivande. Jag brukar ta beslut vart vi skall gå och vad vi skall göra när vi väl är ute. Det kan bero på väder, hur mycket tid jag har, hur mycket människor som rör sig ute och vilka människor och djur.
Trodde först dessa träfåglar var riktiga.
Idag hade jag tagit det mentala beslutet att vi skulle gå till Marholmen. Visserligen var jag lite trött i kroppen efter vårt skogsbus igår. Min hjärna ville gärna finna utvägar att inte gå till Marholmen utan kanske något kortare. Men jag lyckades överlista den ”lille fan” som satt där inne. Så vi styrde stegen mot Marholmen vilket varken jag eller Shiva ångrar nu.
Många var ute och promenerade idag så jag trodde att det skulle vara desto mindre folk neråt havet, pga det disiga vädret och att jag var ute så tidigt. Men ack vad jag bedrog mig. Här fanns allt från söndags flanerande familjer, joggare, och motionärer med gåstavar, powerwalkare, män som kom med sina fiskepön i tron om att få napp, fågelskådare på kullarnas toppar eller i vassen med sina stora kikare på stativ eller små runt sin hals, hundrastande mattar o hussar och kolonistugeägare som skulle göra fint i sina trädgårdar eller förbättra stugornas fasader. I båthamnen var det full rulle där med. Det stod stora kranar som lyfte saker som skulle i vattnet för att separera varje båtplats. Här och var såg man frukt och drickor utplacerade och en och annan pausande man med en varm kopp kaffe och en smörgås i handen. Med sitt ansikte välbehagligt kisande upp mot den nu inkommande solens strålar. Några andra lite yngre män stod och gjorde rent sina små plastekors bottnar, en äldre kvinna höll på att städa inne i en större båt. En sak hade vi alla gemensamt, vi var ute och vi njöt alla på vårt eget sätt. Vi log eller hejade eller nickade åt varandra när vi passerade.
Även fåglarna verkade på humör idag, vi såg svanar och änder som redan hade hittat sina partners och förnöjt simmade tillsammans medan andra var ute på raggningsturer, det kvittrades och sjöngs lockrop, de visade upp de mest fantastiska flyg eller simkonster. Shiva var nyfiken och ville liksom jag titta på dessa skådespel.
När vi närmade oss Marholmen hade solen kommit fram. Idag var det lågvatten. Det doftade så ljuvligt av tång och havets sälta att jag genast förstod varför jag ville hit idag. Det ger energi, mycket energi! Att höra vågornas skvalpande läte och denna underbara doft är lisa för själen. Att solen tittade fram var bara en bonus.
Väl framme stod två män och fiskade från bryggorna. Jag och Shiva satte oss på stranden och njöt av utsikten av havets glittrande yta en stund.
Sedan begav vi oss upp mot toppen på Marholmen. Där hon fick känna sig fri. Hon hoppade på klipporna, utforskade utrymmen mellan stenarna, lekte kurragömma med mig, tog en pinne och som vi kunde apportera med för att sedan demolera helt. Det fanns ju fler om hon ville. Hon stod på kullens topp och tittade ut över havet och fåglarna och jag kunde se att hon njöt lika mycket som jag. Hon är verkligen vacker min Shiva. Hon smög och sprang om vart annat på de små stigarna bland buskar och ljungen för i nästa stund stå blickstilla på en sten vid strandkanten och bara titta ut. Vilken njutning att se henne så. Det ger mig ytterligare glädje och energi.
När vi väl kom ner till bryggorna igen var det betydligt mer människor som hade kommit dit per fot eller med cykel, med och utan matsäck. De satt på bryggkanten eller lutandes mot en klippa med sin familj eller ensamma och njöt av förmiddagen.
Vi tog en annan väg hem. Vi gick mot Askims camping vi fann en liten glänta med en halvtrasig bänk och en grillstad som vittnade om förra sommarens nöjen. Där tog vi en paus. Även jag satte min bleka näsa mot solen och slöt ögonen och bara var i nuet. Shiva låg ner i gräset och blickade ut över vattnet och fåglarna i skyn.
Givetvis skulle hon njuta på sitt egna lilla vis genom att rulla sig på en gräsplätt full med kolrester innan vi gick vidare. Jag var tvungen att skratt högt åt hur hon såg ut i sitt annars vita ansikte och på ena benet. Det var inte längre vitt utan kamoflage grått. Vi mötte ett äldre och yngre par som var ute och promenerade tillsammans. Den yngre mannen frågade om han fick hälsa på Shiva. Om han ville ta i en kolrullad hund så, visst. Vilket slutade med att alla fyra gosade med Shiva till hennes fulla belåtenhet. Den äldre damen påpekade glatt när vi skulle skiljas åt att nu får lilla sötnosen allt gå hem med matte och bada.
På Askimscamping var det tomt på husvagnar och tält och härliga öppna gräsmattor visade upp sig med grus vägar i olika riktningar. Barn lekte med sina föräldrar på lekplatserna, en man kom gåendes med sitt fiskespö från havet. Han hade gått på den nu blottade bottnen från Marholmen och hit. Är de det man kallar att gå på vatten, tänkte jag leende.
Vi gick genom ett villaområde och kom fram till en lekplats och ett utegym där det stod en skylt att detta var en del av Askims hälsorunda. Jag visste inte ens att det fanns sådana rundor. Jag får nog ta och kolla upp det på nätet, tänkte jag. Det var inga människor där just då så lite inbjudande såg det allt ut, tänkte jag innan vi gick vidare.
Jag började känna att magen började kurra lite och tog en titt på klockan och den var redan kvart över 12. När vi närmade oss hemmet tog jag vägen om kiosken och köpte en Coca Cola. Den kalla söta drycken var precis vad jag behövde då.
Vi var hemma strax före klockan ett och jag konstaterade att vi hade varit ute i mer än 3timmar. Inte konstigt att det kändes i kroppen då. En god bulgursallad med kyckling smakade gott till lunch innan jag och Shiva till slut sträckte ut oss i sängen och lyssnade på Harlan Cobens bok Släpp inte taget.
Med mig hem som minne hade jag ett litet vitt snäckskal som jag hittade, fina foton och små filmklipp och en trött men nöjd kolrullad hund.
Tack och lov att jag har Shiva som tar mig ut på små äventyr. Utan henne hade jag missat allt detta vackra.
(För att se foton i rätt storlek så klickar du bara på det fotot du vill se)
