Övning 320 Banan

Solen gassar över mig och det är olidligt hett. Det är svårt att röra sig när man hänger som packade sillar ihop med sina syskon. Det är trångt och svettigt.
Jag vet att när solen börjar gå ner så kommer vi att få ducha av oss dagens värme och damm. Det är bästa tiden på dygnet, så svalkande och skönt. Ibland kan hända att vi får en dusch på dagen också. Den är inte speciellt angenäm. För den luktar illa och klibbar sig fast på hela kroppen. Man fastnar ännu mer i varandra, och det känns ännu trängre.

När jag nu hänger här och dinglar i en klase med mina syskon, brukar jag fundera på vad som kommer att ske härnäst. Jag har växt rejält sista tiden men är fortfarande grön. Alla vi bananer är gröna i unga år. Vi ändrar färg efter ålder. Finast är vi när vi når medelåldern, tycker jag. Då är vi gyllengula och lyser som självaste solen på dagen. Därefter brukar ålderstecknen komma på oss.Små små bruna fläckar som växer sig större och större tills vi är helt mörkbruna. Inuti känns det som om man är helt mjuk och kletig, har jag hört. Det kan inte vara en angenäm känsla.
Ibland händer det att vissa av våra grannar blir bortfraktade. Jag har alltid undrat varför människorna gör på detta sätt. Vad är det för mening att ta oss ynglingar från våra stammar. Det är ju därifrån vi får vår näring och kan växa til oss. Undra just vart de för dem? Vad skall de göra med dem? Men vissa får vara kvar längre tid. Detta är ett mysterium som ingen av oss har löst ännu. Fast det är något vi syskon ofta diskuterar.

När jag som bäst funderar på allt detta så ser jag en grupp människor komma emot oss.
Plötsligt rycker någon tag i oss och lossar oss med ett smärtsamt ryck från vår stam. Det gör fruktansvärt ont och känns som om all vär livsgnista dör. Vi kastas upp på en maskin som för oss in i en byggnad. Vi tippas upp på en bana som rör sig sakta framåt. Detta känns verkligen inte trevligt. Tack och lov är jag inte ensam utan har mina syskon bredvid mig. Lika plötsligt som vi lossnade från vår stam, lika plötsligt fick vi nu en kall dusch över oss. Detta kändes jätte skönt.Underbart att att få av sig det mesta av det klibbiga på kroppen.Det som hände där efter var verkligen ingen trevlig upplevelse. Vi paketerades i en låda med en massa andra klasar av syskon som vi aldrig träffat förut. Både under och över oss låg de. Sedan kom det värsta av allt det var ett plast täcke som lades över oss alla. Sedan blev det helt mörkt.